060611-12 - Ett helt dygn på barnavd.

17-18 dagar gammal

Vi ringde barnavdelningen och frågade om familjerummet och det visade sig att det fanns kvar åt oss! Det bestämdes att vi skulle komma in kl 19 istället. Svärmor är här och vi säger hejdå och godnatt till storebror. Det första som görs när vi kommer dit är att de sätter emla-kräm på en hand och en fot strax före halv åtta. Det ska verka minst en timme innan de ska sätta kanyl och ta prover. De har dock haft fullt upp under dagen och ligger lite efter så det dröjer till ca 21.30 innan kanyl sätts och prover inför narkosen tas. De hade planerat att ta fler prover samtidigt, men det går inte så de får vänta.


När kanylen sitter där får vi gå tillbaka till familjerummet och Silas ammar sista gången för kvällen vid 23. Vi ser slutet på Titanic som går på 3:an. Ställer väckaren på 3 för att hinna amma en sista gång om han inte har vaknat själv innan dess. Får väckan honom drygt kl 3 och har ammat klart ca 3.30, då en sköterska ska komma och kolla att vi inte sover =) Eftersom Silas har ätit klart får vi komma då och sätta dropp, så nu blir han kvar inne på salen.


Vi får sova några timmar till. Jag ställer väckaren på kl 7 för att pumpa, åtminstone det bröst han inte ammade ifrån. Innan jag hinner gå får vi dock tillbaka Silas på rummet, med dropp men hungrig, så nappen används friskt =) Han får ligga hos pappa..


Jag går och pumpar, båda sidorna så slipper jag dit på flera timmar sen. Är klar strax efter 8 och skickar då iväg sambon för att äta frukost. Vi byter av varandra och när jag kommer tillbaka till rummet får vi veta att Silas ska få komma in som nr 2 idag. Inte allt för lång väntetid alltså. Jag går iväg för att borsta tänderna och när jag kommer tillbaka är det dags för ögondroppar (för att vidga pupillerna) och inte långt efter det får vi gå iväg till operation. Klockan är då kvart i nio.


Jag sitter en stund på rummet och skriver + ser lite nyheter. Sen går vi iväg och köper varsin dricka + glass som vi tar med oss ut på balkongen. När vi precis har ätit upp den kommer vår sköterska och säger att Silas är klar - det gick fort! (skönt) Klockan är bara runt 9.30-9.45 och vi får följa med för att hämta tillbaka honom. Han är riktigt arg (hungrig!) och inte ens sockerlösning på nappen duger längre. Narkosläkaren tycker att han verkar vara en sund bebis, som vet vad han vill =)


När vi kommer tillbaka till barnavdelningen måste Silas ligga inne på salen för att observeras. De håller koll på puls och syresättning + att han fortfarande får dropp. Jag får sitta med honom i en fåtölj och vänta på att han vill amma (har hunnit somna). Runt 10.30 börjar han vakna till och verkar tillräckligt pigg och hungrig för att amma. Han tar tag och äter ganska bra, men är lite slöare än han brukar vara.


Det känns bra att amningen fungerar igen så pass fort i alla fall. När han har ätit klart somnar han om och alla värden är bra, så vi går iväg och äter lunch. När vi kommer tillbaka sover han fortfarande, så vi passar på att ta det lugnt och vila en stund. Vi har fått veta att läkaren på avdelningen vill att Silas observeras i sex timmar efter narkosen, så vi blir kvar till åtminstone halv fem. De har börjat sänka droppet för att kunna ta bort det senare. Läkaren ska gå igenom vad som ska hända framöver, men först vill han få resultatet av ögonundersökningen.


Strax efter kl 14 tycker vi att han borde vara hungrig igen, så vi går tillbaka till salen. Det visar sig att han har börjat röra på sig precis och gärna ammar litegrann. Vid tre har han ammat färdigt och vi har fått veta att ögonläkaren är på avdelningen. Hon ska göra ett par undersökningar och sedan prata med oss om hur Silas undersökning gick.


Halv fyra är det då vår tur och vi får veta att själva ögonen är OK! Inget fel på trycket eller linsen osv. Vid undersökningen hade hon med sig en läkare som kunde ögonlock och fick veta att man kan operera, fast det är inte nödvändigt för synens skull. Däremot är det ingenting den läkaren vill göra här, utan blir det aktuellt så skickas vi till St Eriks i Stockholm.


Vi får också veta att man kan leva och se helt normalt med så små ögonspringor som Silas har. Ögonläkaren anser inte att synen hindras av det och att det kommer in tillräckligt med ljus till ögonen som det är nu. Däremot kanske han måste kompensera med att böja huvudet bakåt för att se ordentligt (vill vi det?). Den ögonläkare vi träffade förra veckan ska i alla fall kolla upp vad som gäller för operation, t ex vid vilken tidpunkt den isåfall bör göras. Det verkar inte vara något som är aktuellt de närmaste månaderna i alla fall.


Vi kommer att kallas till ögonmottagningen för kontroller så att de ser att Silas utvecklar synen som han ska och använder båda ögonen lika mycket. Det är något vi ska hålla koll på hemma också (hur han använder ögonen). Första kontrollen på ögonmottagningen blir i augusti någon gång.


När vi hade fått den informationen kändes det lite bättre. Det är skönt att det inte är något fel på själva ögonen, samtidigt som vi tänker en del på operation. Det är klart att vi inte vill att de ska operera och skära i ögonlocken, men vill vi att han ska måsta böja på huvudet/nacken resten av livet då? Jag gissar att en operation bör göras ganska tidigt, så att det inte blir så mycket nytt för Silas, t ex att han hinner börja kompensera och sen måste lära om sig?


När vi hade pratat klart med ögonläkaren trodde vi att vi skulle få prata med läkaren på avdelningen om hur de skulle fortsätta (förutom UL som redan är planerat till imorgon). Vi gick runt på avdelningen och stötte på vår sköterska som var på väg hem (skiftbyte). Vi pratade lite med henne om hur det hade gått (vad vi hade fått veta) och fick då veta att UL-tiden var bestämd, men hon mindes den inte. Den skulle vi få veta av nästa skift efter bytet.


Tiden går och vi sitter inne på salen en stund med Silas. Dit kommer avdelningens kurator och pratar lite också, bland annat får vi veta att vi båda har rätt till TFP när Silas är inskriven. Kvart över fyra vill Silas amma igen och vid halv fem kopplar de bort observationen (puls + syresättning). Då får vi gå till vårt rum om vi vill så det gör vi. Strax före fem kräks han på kläderna, så vi måste ändå tillbaka till salen så att de kan hjälpa oss med droppet (annars kan vi inte byta kläder).


Det dröjer en stund men vid halv sex har han fått nya kläder och sover gott, så vi passar på att gå iväg och äta middag. Kvart över sex är vi tillbaka på vårt rum, men hinner inte sitta där många minuter innan vi får veta att Silas är hungrig igen. När jag ammar kopplar de bort droppet - äntligen - men lämnar kvar kanylen för att ev. kunna ta fler prover imorgon. Vi får veta att avdelningsläkaren har slutat för dagen, men att vi får prata med honom imorgon i samband med UL:et. Dessutom får vi sova hemma inatt om vi vill, ja tack =)


Vi ska vara tillbaka kl 11 imorgon och UL:et ska göras 11.30. Sen har vi vanlig BVC-tid kl 15, så vi får se om vi är klara på sjukhuset tills dess. Farmor har varit här sen igår och är hemma med storebror och det har varit så skönt för oss alla! Hon stannar imorgon också och det blir nog skönt för storebror att få vara ute i det fina sommarvädret istället för att sitta inne och vänta med oss. När vi till slut kommer hem från sjukhuset sover han redan, då är klockan nästan halv åtta.


Ett helt dygn på sjukhuset avklarat alltså! Vi har kvar rummet till imorgon mitt på dagen och jag gissar (och hoppas) att vi blir utskrivna då!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback