BPES

Drygt halv tre kommer sköterskan tillbaka och tar bort emla-krämen och sen ska läkaren komma för att sticka honom. Jag passar på att amma Silas lite (han åt strax före ett också) och efter 10 min får vi komma in på salen där provet ska tas. Storebror vill följa med och titta på så det får han.

Det behövs en läkare och två sköterskor för att fixa allt. Läkaren för att ta själva provet, en sköterska för att serva läkaren och en sköterska för att ta hand om och muta Silas =) Jag tycker att provtagningen går jättebra! Det är klart att Silas är arg/ledsen, men inte alls lika mycket som när de stack honom i handen och på foten sist.

Först fick vi prata med avdelningsläkaren om den utredning som håller på att göras på Silas. Han vill ta fler prover, bl a kromosomprov och så ska vi få prata med en läkare från genetiken. Imorgon får vi även veta resultatet från dagens ultraljud av urinvägarna.

Ultraljudet ska göras på röntgenavdelningen, så vi går dit och anmäler oss och får sitta ner för att vänta en stund. Sen får vi komma in på ett undersökningsrum med ultaljudsapparat och Silas får ligga på britsen. Han måste gilla ultraljud för även under den här undersökningen är han vaken och snäll (precis som vid ultraljudet av hjärtat).

Hon undersöker båda sidorna av buken och även urinblåsan, men säger ingenting om resultatet. Det får vi alltså veta imorgon och vi ska dit till halv ett. Då ska de sätta emla-kräm i ljumskarna för att sen kunna ta proverna därifrån. Det är tydligen lättare än när man sticker i en hand/fot.

På eftermiddagen går vi till BVC allihop och det blir första långa turen med barnvagnen! Silas sover gott i den och verkar tycka om att åka vagn (han trivs med att åka bil också). Vi väger och mäter och det visar sig att han har gått upp riktigt bra sen i torsdags! Då vägde han 3870gr och idag hela 4130gr, nästan uppe i födelsevikten alltså (4175gr).

Frågan är om han har blivit hjälpt av droppet han hade igår? Ska försöka komma ihåg att fråga om det imorgon, inte för att det har någon betydelse, men det kan vara kul att veta.. På längden hade han vuxit från 51,5cm till 52,5cm på en vecka (50cm när han föddes) och huvudet mätte nu 37,5cm (tror att det var 36,5 eller 37 cm sist, 36cm när han föddes)

När kanylen sitter där får vi gå tillbaka till familjerummet och Silas ammar sista gången för kvällen vid 23. Vi ser slutet på Titanic som går på 3:an. Ställer väckaren på 3 för att hinna amma en sista gång om han inte har vaknat själv innan dess. Får väckan honom drygt kl 3 och har ammat klart ca 3.30, då en sköterska ska komma och kolla att vi inte sover =) Eftersom Silas har ätit klart får vi komma då och sätta dropp, så nu blir han kvar inne på salen.

Vi får sova några timmar till. Jag ställer väckaren på kl 7 för att pumpa, åtminstone det bröst han inte ammade ifrån. Innan jag hinner gå får vi dock tillbaka Silas på rummet, med dropp men hungrig, så nappen används friskt =) Han får ligga hos pappa..

Jag går och pumpar, båda sidorna så slipper jag dit på flera timmar sen. Är klar strax efter 8 och skickar då iväg sambon för att äta frukost. Vi byter av varandra och när jag kommer tillbaka till rummet får vi veta att Silas ska få komma in som nr 2 idag. Inte allt för lång väntetid alltså. Jag går iväg för att borsta tänderna och när jag kommer tillbaka är det dags för ögondroppar (för att vidga pupillerna) och inte långt efter det får vi gå iväg till operation. Klockan är då kvart i nio.

Jag sitter en stund på rummet och skriver + ser lite nyheter. Sen går vi iväg och köper varsin dricka + glass som vi tar med oss ut på balkongen. När vi precis har ätit upp den kommer vår sköterska och säger att Silas är klar - det gick fort! (skönt) Klockan är bara runt 9.30-9.45 och vi får följa med för att hämta tillbaka honom. Han är riktigt arg (hungrig!) och inte ens sockerlösning på nappen duger längre. Narkosläkaren tycker att han verkar vara en sund bebis, som vet vad han vill =)

När vi kommer tillbaka till barnavdelningen måste Silas ligga inne på salen för att observeras. De håller koll på puls och syresättning + att han fortfarande får dropp. Jag får sitta med honom i en fåtölj och vänta på att han vill amma (har hunnit somna). Runt 10.30 börjar han vakna till och verkar tillräckligt pigg och hungrig för att amma. Han tar tag och äter ganska bra, men är lite slöare än han brukar vara.

Det känns bra att amningen fungerar igen så pass fort i alla fall. När han har ätit klart somnar han om och alla värden är bra, så vi går iväg och äter lunch. När vi kommer tillbaka sover han fortfarande, så vi passar på att ta det lugnt och vila en stund. Vi har fått veta att läkaren på avdelningen vill att Silas observeras i sex timmar efter narkosen, så vi blir kvar till åtminstone halv fem. De har börjat sänka droppet för att kunna ta bort det senare. Läkaren ska gå igenom vad som ska hända framöver, men först vill han få resultatet av ögonundersökningen.

Strax efter kl 14 tycker vi att han borde vara hungrig igen, så vi går tillbaka till salen. Det visar sig att han har börjat röra på sig precis och gärna ammar litegrann. Vid tre har han ammat färdigt och vi har fått veta att ögonläkaren är på avdelningen. Hon ska göra ett par undersökningar och sedan prata med oss om hur Silas undersökning gick.

Halv fyra är det då vår tur och vi får veta att själva ögonen är OK! Inget fel på trycket eller linsen osv. Vid undersökningen hade hon med sig en läkare som kunde ögonlock och fick veta att man kan operera, fast det är inte nödvändigt för synens skull. Däremot är det ingenting den läkaren vill göra här, utan blir det aktuellt så skickas vi till St Eriks i Stockholm.

Vi får också veta att man kan leva och se helt normalt med så små ögonspringor som Silas har. Ögonläkaren anser inte att synen hindras av det och att det kommer in tillräckligt med ljus till ögonen som det är nu. Däremot kanske han måste kompensera med att böja huvudet bakåt för att se ordentligt (vill vi det?). Den ögonläkare vi träffade förra veckan ska i alla fall kolla upp vad som gäller för operation, t ex vid vilken tidpunkt den isåfall bör göras. Det verkar inte vara något som är aktuellt de närmaste månaderna i alla fall.

Vi kommer att kallas till ögonmottagningen för kontroller så att de ser att Silas utvecklar synen som han ska och använder båda ögonen lika mycket. Det är något vi ska hålla koll på hemma också (hur han använder ögonen). Första kontrollen på ögonmottagningen blir i augusti någon gång.

När vi hade fått den informationen kändes det lite bättre. Det är skönt att det inte är något fel på själva ögonen, samtidigt som vi tänker en del på operation. Det är klart att vi inte vill att de ska operera och skära i ögonlocken, men vill vi att han ska måsta böja på huvudet/nacken resten av livet då? Jag gissar att en operation bör göras ganska tidigt, så att det inte blir så mycket nytt för Silas, t ex att han hinner börja kompensera och sen måste lära om sig?

När vi hade pratat klart med ögonläkaren trodde vi att vi skulle få prata med läkaren på avdelningen om hur de skulle fortsätta (förutom UL som redan är planerat till imorgon). Vi gick runt på avdelningen och stötte på vår sköterska som var på väg hem (skiftbyte). Vi pratade lite med henne om hur det hade gått (vad vi hade fått veta) och fick då veta att UL-tiden var bestämd, men hon mindes den inte. Den skulle vi få veta av nästa skift efter bytet.

Tiden går och vi sitter inne på salen en stund med Silas. Dit kommer avdelningens kurator och pratar lite också, bland annat får vi veta att vi båda har rätt till TFP när Silas är inskriven. Kvart över fyra vill Silas amma igen och vid halv fem kopplar de bort observationen (puls + syresättning). Då får vi gå till vårt rum om vi vill så det gör vi. Strax före fem kräks han på kläderna, så vi måste ändå tillbaka till salen så att de kan hjälpa oss med droppet (annars kan vi inte byta kläder).

Det dröjer en stund men vid halv sex har han fått nya kläder och sover gott, så vi passar på att gå iväg och äta middag. Kvart över sex är vi tillbaka på vårt rum, men hinner inte sitta där många minuter innan vi får veta att Silas är hungrig igen. När jag ammar kopplar de bort droppet - äntligen - men lämnar kvar kanylen för att ev. kunna ta fler prover imorgon. Vi får veta att avdelningsläkaren har slutat för dagen, men att vi får prata med honom imorgon i samband med UL:et. Dessutom får vi sova hemma inatt om vi vill, ja tack =)

Vi ska vara tillbaka kl 11 imorgon och UL:et ska göras 11.30. Sen har vi vanlig BVC-tid kl 15, så vi får se om vi är klara på sjukhuset tills dess. Farmor har varit här sen igår och är hemma med storebror och det har varit så skönt för oss alla! Hon stannar imorgon också och det blir nog skönt för storebror att få vara ute i det fina sommarvädret istället för att sitta inne och vänta med oss. När vi till slut kommer hem från sjukhuset sover han redan, då är klockan nästan halv åtta.

Jag hoppas verkligen att det finns ett rum åt oss så att åtminstone jag kan sova över! Det skulle kännas SÅ konstigt att lämna kvar Silas där inatt (även om han får dropp så att maten är fixad).

Det är mycket tankar som snurrar i huvudet nu, men mest praktiska saker. Vad behöver vi handla för att det ska finnas mat hemma och vad ska vi ta med oss? Får vi ett rum så att vi kan låna kyl mm? Vad ska jag packa för saker om jag ska stanna där? osv

Jag hoppas att jag ändå kommer att få ett rum och att de sätter droppet först imorgon bitti, så att jag/vi kan få amma så länge som möjligt.. Får han dropp redan ikväll måste han säkert ligga inne på salen? Och imorgon under dagen innan det är dags för undersökningen.. För jag tror att den kommer att göras på eftermiddagen. Det har de nämligen pratat om tidigare, men förhoppningsvis får vi veta en tid redan ikväll.

Däremot ska vi få komma tillbaka om ett par veckor, för han har öppningar i hjärtat som inte har hunnit växa igen. Det är tydligen alldeles normalt hos spädbarn och hon kallade det för "foster"-nånting, men eftersom de nu har sett det på UL vill de få bekräftat att det växer igen som det ska också..

13 dagar gammal

Vi hade tid 9.30 på barnmottagningen, men för att storebror skulle slippa springa omkring och vara rastlös (och gå oss på nerverna ;) lämnade vi av honom hos min bror först.. När vi kom till barnmottagningen fick vi veta att de hade fått in många jour-fall, så vi skulle få vänta ett tag. Vi satt först i väntrummet 30 min innan vi fick komma in till ett undersökningsrum. Där satt vi sen ytterligare 1,5h *suck*

Vid halv tolv kommer den in en läkare som pratar ganska tyst och vill så klart se en vaken Silas. Han är rätt svårväckt och det slutar med att vi visar själva att det inte går att öppna hans ögon speciellt mycket (vi uppskattar det till några millimeter, max 0.5cm, just så pass att pupillen syns). Läkaren konstaterar att han inte kan göra något och vill skicka oss vidare till ögonkliniken. Han tror att vi kan få komma dit redan idag eller kanske imorgon (vi hoppas på att få gå dit direkt).

Tiden går och efter 40 min och lite amning kommer han tillbaka och säger att de har problem med skrivaren. Men han ska bara skriva ut remissen så ska vi få gå vidare till ögonkliniken efter kl 13 (de har lunch för tillfället). Ok tycker vi, då hinner vi äta något också.. Passar även på att ringa min bror och berätta att det tar tid.

Vi köper med oss mackor och sätter oss i väntrummet till ögonkliniken och äter. Diskuterar varför vi inte kunde ha fått remiss dit från BVC på en gång, men nu är vi ju där i alla fall. Vid kvart över ett får vi träffa jourläkaren som också vill se en vaken Silas.. Nu är han lite piggare, men än en gång får vi visa själva. Hon hämtar en mer erfaren läkare (som även kan barn) som också får titta.

De konstaterar att springorna är väldigt små och att det inte är ett släktdrag (tydligen finns det, men man ska ju ändå kunna öppna ögat så mycket att det går att se något). För att kunna utesluta ev. fel på själva ögonen vill de undersöka Silas under narkos *gulp*

Han börjar bli väldigt hungrig igen, så jourläkaren tycker att jag kan amma lite under tiden hon ringer "expertläkaren" för att kolla tider osv :) Klockan är nog runt kvart i två och vi får veta att läkaren har telefontid kl två. Ännu mer väntan alltså.. Vi får i alla fall låna ett undersökningsrum under tiden och det är skönt att få amma ifred.

Innan jourläkaren hinner komma tillbaka måste sambon hämta storebror eftersom min bror ska jobba. Ungefär kvart i tre kommer hon och berättar att de vill göra en grundlig undersökning av Silas. Alltså inte bara kolla ögonen utan hela kroppen.

Tydligen kan ögonproblem höra ihop med både öronproblem och hjärtproblem, så vi får en remiss till barnmottagningen igen. Där ska de få gå igenom hela kroppen och kontrollera noga att han är frisk (för det tror vi att han är).